Varför ska vi skydda kulturlämningar?
Bevarandet av kulturlämningar är ett mycket viktigt ämne numera. Kina är ett uråldrigt land med en uråldrig historia och civilisation, och dess materiella kulturarv är mångsidigt, rikligt och brett spritt. Dessa dyrbara kulturarv är bärare av information från den antika civilisationen, de materiella materialen av stor betydelse i historia, kultur, konst och vetenskaplig forskning, referensen och källan till vetenskaplig uppfinning och teknisk innovation, och de grundläggande resurserna för att förbättra den materiella och andliga mänsklighetens levnadsvillkor.

Vilka är effekterna och fördelarna med kiselorganiskt på kulturarvets bevarande?
Eftersom silikonmaterial har en hög energistabilitet; Dess kemiska egenskaper ligger mellan organiskt och oorganiskt, har bra väderbeständighet, värmebeständighet, fläckbeständighet, kemisk beständighet, vatten- och flamskyddsmedel, har god stabilitet mot ultravioletta strålar, ozon, jämfört med andra material mer utmärkt "andningsförmåga", det gör det inte skada eller i princip inte skadar kulturlämningarnas permeabilitet för luft och vattenånga.


Användning av mekaniska kiselmaterial i skydd av kulturlämningar
De grävda kulturlämningarna kan grovt delas in i tre kategorier efter deras struktur: oorganiska kulturlämningar (inklusive stenkulturlämningar, jordkulturlämningar, keramik, tegel- och kakelprodukter och metallprodukter) Ekologiska kulturlämningar (silke, papper, trä, läder produkter, etc.) Sammansatta kulturlämningar (målningar, lerskulpturer, etc.)

Låt oss prata idag.
Tillämpningen av organosilicium i skyddet av stenkulturreliker
Funktioner: Vitringsmekanismen för stenkulturreliker är mer komplex, inklusive fysiska, kemiska, biologiska och mänskliga effekter. Metoder: Enligt egenskaperna hos stenkulturreliker och orsakerna till väderpåverkan och förändringar, användes metoden för att belägga en skyddande film på dess yta hemma och utomlands för att skydda stenmaterial. Huvudsakligen utvecklade epoxihartser, akrylhartser, silikonmaterial och en mängd olika oorganiska material. Bland dem har silikonmaterial den mest betydande effekten, och dess struktur liknar strukturen hos stenkulturreliker förutom de allmänna egenskaperna hos polymermaterial.


Inverkan av hydrofobicitet av kiselorganiskt på bevarandet av kulturella reliker
Det hydrofoba kemiska skyddet på ytan av stora stenreliker kan orsaka allvarlig skada när inträngningsdjupet för skyddsmedlet bara är några millimeter. Ju mindre hållfastheten hos berget, desto högre vattenabsorptionshastighet, desto lättare skadas; Ju starkare hydrofobiciteten hos skyddsmedlet är, desto mer koncentrerad gränsytspänningen är, desto snabbare blir förstöringshastigheten. Den främsta orsaken till skadan är skillnaden i fysikaliska egenskaper mellan den skyddade delens hydrofobicitet och bergsubstratets hydrofilicitet under den våta och torra processen och gränsytans spänning. Saltkristallisation, uppvärmning, frys-upptining kommer att öka skadehastigheten för ytskyddsskiktet genom processen med vattenmigration och fasomvandling i berget, där saltkristallisation har störst effekt, följt av uppvärmning och frys-upptining.

Därför bör vi noggrant använda hydrofobt ytkemiskt skydd för att skydda stenkulturreliker. När det måste användas bör det noteras att migrationen och skärningen av vatten (tidvattenånga) inuti och utanför bergmassan bör förstås för att undvika själva den torra och våta cykeln och den resulterande spänningsskadan; Det är nödvändigt att förstå migrationen av lösligt salt i berg och vara uppmärksam på källan till saltborttagning och isolering i bergmassa. Undvik skarpa fluktuationer i omgivande temperatur och luftfuktighet för att bromsa skadorna; Det kemiska skyddsmedlet kan penetrera bergmassan till ett avsevärt djup för att motverka gränsytspänningen, eller etablera en hydrofob gradient för att sprida gränsytspänningen. Ovanstående är tillämpningen av silikon i skyddet av stenkulturreliker. Förstår du dem alla?

